25 Jul 2025 6 min read

HERREN förlossar sina tjänare

HERREN förlossar din själ

Av Admin — 25 jul 2025

Det finns stunder i livet då mörkret känns oändligt, då själen ropar efter räddning och världens tyngd hotar att krossa anden.

I dessa tider vill vi inte bara ha hopp, vi behöver visshet.

Psaltaren 34:23 är det gudomliga ankaret. Det är en livlina för den sårade, en viskning om räddning till den trötte och en påminnelse om att Gud ser, Gud vet och Gud frälsar.

📖 Psaltaren 34:23

"HERREN förlossar sina tjänares själar, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom."

Denna vers är inte bara ett löfte, det är ett uttalande om Guds rättfärdighet, barmhärtighet och trofasthet mot dem som tillhör Honom.

Låt oss nu gå långsamt, ord för ord, hjärta till hjärta, in i denna vers sanning och låta den pröva våra själar i dagens kaotiska och osäkra värld.

Sammanhanget i Psaltaren 34

Psaltaren 34 skrevs av David när han flydde från kung Saul och låtsades vara vansinnig inför Abimelek för att rädda sitt liv (1 Samuelsboken 21:10-15).

David, på en plats av rädsla och sårbarhet, skriver en av de mest tillbedjande och trosfyllda psalmerna i Bibeln.

Detta är en lovsångspsalm, men också en av vittnesbörd och undervisning. David säger i grund och botten: ”Jag var rädd, men jag sökte HERREN. Jag var ensam, men HERREN var nära. Jag var krossad, men Han räddade mig.”

Vid vers 23 avslutar David med en sista ton av gudomlig visshet: de som tjänar och förtröstar på Gud är aldrig bortglömda och de är aldrig övergivna.

Versuppdelning och kommentar

"HERREN förlossar sina tjänares själar..."

"HERREN" – Jahve, förbundets Gud. Det är inte bara en allmän titel; det är det personliga namnet på Gud som ingår förbund med sitt folk. Han är helig, suverän och djupt personlig.
"Förlossar" – På hebreiska betyder det att återlösa, att rädda från träldom eller att befria från förlust. Gud ingriper aktivt för att frälsa.
"Sina tjänares själar" – Inte bara det fysiska livet, utan den eviga, inre varelsen hos Hans efterföljare. Han är djupt engagerad i vår själs evighet.

Bibelhänvisning:
"Men jag vet att min förlossare lever, och att han till sist skall träda fram över stoftet." – Job 19:25

"Men Gud skall förlossa min själ från dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela." – Psaltaren 49:16

Denna förlossning är inte förtjänad.
Den ges till "sina tjänare" och dem som lever för Honom, underordnar sig Hans vilja och vandrar i ödmjuk lydnad.

"...och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom."

"Ingen" – Inte en enda. Inte en enda som sätter sin förtröstan till Gud blir bortglömd.
"Som tager sin tillflykt till honom" – Detta är en handling av överlåtelse och tro. Att förtrösta på Gud är mer än att bara tro. Det innebär att vila i Hans karaktär, även när vi inte ser Hans hand.
"Skall stå med skuld" – Betyder bokstavligen att vara övergiven, tom eller lämnad i fördärv. Gud förklarar att oavsett hur mörkt livet ser ut, de som förtröstar på Honom blir aldrig lämnade ensamma eller förstörda.

Bibelhänvisning:
"Och de som känna ditt namn förtrösta på dig, ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE." – Psaltaren 9:11

"Jag har varit ung och är nu gammal, men har aldrig sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd." – Psaltaren 37:25

Tillämpning för den moderna världen

I en värld full av övergivenhet, svek och instabilitet talar denna vers högre än någonsin. När nationer darrar, relationer bryts, ekonomier kollapsar och den mentala hälsan sviktar, är Psaltaren 34:23 ett fyrtorn för din själ.

Den säger oss:

Du är inte bortglömd.
Du är inte ensam.
Du är inte utom räddning.

Oavsett om du är en ensamstående mamma som kämpar för att få ihop vardagen, en ung person som brottas med oro, eller en troende som kämpar för att hålla fast vid tron i en fientlig värld — Gud har lovat att förlossa din själ och aldrig låta dig stå med skuld.

Egengranskning & Reflektionsfrågor

Låt denna sektion vägleda din självrannsakan och hjälpa dig att tillämpa versen personligen:

Hjärtats reflektion:

Lever jag verkligen som en av Hans tjänare, eller lever jag för mig själv?
Förtröstar jag på Honom med min själ, eller bara med de delar av mitt liv jag kan kontrollera?

Andlig inventering:

Hur har jag sett Gud förlossa och rädda mig tidigare?
Är min tillit rotad i Hans löften eller skakad av mina omständigheter?

Relationen till Gud:

Lägger jag dagligen min förtröstan på HERREN?
Söker jag min tillflykt hos Honom eller i tillfälliga ting?

Praktiska steg:

Vilka områden i mitt liv behöver jag överlämna till Gud just nu?
Hur kan jag tjäna Gud mer troget under denna tid?

Omvändelse & förnyelse:

Finns det något område där jag känner mig andligt öde? Har jag verkligen bjudit in Gud i det rummet?
Vad behöver jag släppa taget om för att få uppleva Guds förlossande kärlek?

"Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar." – Psaltaren 139:23

Kraftfull slutsats

Psaltaren 34:23 är inte en poetisk önskan, det är ett löfte från Guds hjärta. Det är en vers för den förkrossade, den trötte krigaren och den tyste lidande.

I den ser vi ömheten hos en Förlossare som inte glömmer sina tjänare, som räddar inte bara kroppen, utan själen.

I en kultur som ofta värderar prestation framför trofasthet och yta framför sanning, kallar denna vers oss tillbaka till Gud som ser hjärtan, helar sår och förlossar öden.

Om du förtröstar på HERREN, oavsett hur mörkt det blir, skall du inte stå med skuld. Du är inte övergiven. Du är förlöst.

🙏 Bön: Förlossa min själ, o Herre

Käre himmelske Fader,

Jag kommer inför Dig med darrande händer och ett trött hjärta. Jag har vandrat genom skuggor. Jag har kämpat i stormar som ingen ser. Men jag håller fast vid denna sanning, att Du är den Gud som förlossar, den som aldrig glömmer dem som tjänar Dig.

Käre HERRE, förlossa min själ.

Inte bara de delar jag visar världen, utan de trasiga, dolda platser jag är för rädd att blotta. Rädda mig från rösterna som säger att jag inte duger, från lögnerna som viskar att jag är övergiven. Du har lovat att ingen som förtröstar på Dig skall stå med skuld, så jag lägger min tillit som ett offer vid Dina fötter.

Jag har misslyckats, jag har fruktat och jag har brustit, men ändå är jag Din.

Lär mig att tjäna Dig av hela mitt hjärta, inte av plikt, utan av kärlek. Låt mitt liv återspegla Din barmhärtighet. Låt min själ vara en duk för Din nåd. Jag vill leva förlöst, återupprättad och levande i Dig.

Överhöl mig med Din närvaro, HERRE. Låt mig känna Din hands närhet när jag är rädd. Låt mig höra Din röst över världens brus. När jag känner mig övergiven, påminn mig: Du är min Förlossare, och Du lämnar inte Dina tjänare i ruiner.

Fader, jag förtröstar på Dig, även när jag inte förstår.

Jag tror på Ditt löfte, även när smärtan är verklig.

Jag överlämnar allt jag är, så att Du kan skriva en ny berättelse från min själ.

I Jesu dyrbara namn,

Amen.