Var mig nådig, o Gud

Av Admin — 18 aug 2025

Varje troende känner till tyngden av rädsla, svekets sting eller skuggan av överväldigande prövningar.

Psalm 57 skrevs när David flydde från Saul och gömde sig i en grotta. Men istället för förtvivlan lyfte David sin röst i bön.

Denna vers är inte bara uråldrig poesi, utan ett desperat rop om nåd och en djärv bekännelse av förtröstan på Guds beskydd.

📖 Psalm 57:2

"Var mig nådig, Gud, var mig nådig, ty till dig tager min själ sin tillflykt; under dina vingars skugga tager jag min tillflykt, till dess att fördärvet har gått förbi."

Kort kommentar: Tillflykt i skuggan

Davids upprepning—”Var mig nådig”—visar både brådska och beroende. Han visste att endast Guds nåd kunde bära honom. Lägg märke till bilden: ”dina vingars skugga.”

Som en moderfågel som skyddar sina ungar, beskyddar Gud sitt folk från stormen. David förnekar inte olyckorna; istället väljer han att vänta under Guds beskydd tills prövningen har gått över.

👉 Nyckeln här är förtroende.

Davids själ förtröstade på Gud innan faran var över. Stormen rasade fortfarande utanför grottan, men friden fanns redan i hans hjärta. Den sanna tillflykten finns inte i en grotta av sten, utan i den Allsmäktiges närvaro.

Självreflektion

• Söker jag Guds nåd varje dag, eller försöker jag klara livet i egen kraft?
• När olyckor drabbar, springer jag då till Gud för tillflykt, eller springer jag till rädsla, tvivel eller världsliga lösningar?
• Är min förtröstan på Guds vingar orubblig, även när stormen fortfarande rasar?

Slutsats: Trygg tills det går över

Psalm 57:2 påminner oss om att stormar är tillfälliga, men Guds nåd är evig.

Vilken olycka som än omger dig idag (som rädsla, förlust eller osäkerhet), så vet detta: skuggan av hans vingar är tillräckligt vid för att täcka dig, och hans nåd är tillräckligt stark för att bära dig tills stormen har gått över.

Stanna under hans vingar.
Stormen kommer att gå över.
Hans nåd upphör aldrig.